Kurs 1 Säsongsuppstart med lägesavstämning:
Denna dag riktar sig dig som inte kommit så lång med din hund, ung som gammal. Vi gör en rejäl dag tillsammans med en lägeavstämning. Fokus denna dag kommer att ligga på det oumbärliga nej-kommandot och grunderna i lydnadsapport. Innan dagen är slut får du med dig en hemläxa att jobba vidare med. Allt för att komma igång och ladda inför kommande träningar.

Jag vet inte hur andra känner, men jag blir rädd när jag läser. Är det såhär jag ska sätta grunderna i min hundträning? Genom nejträning och lydnadsapport. Är det så jag vill presentera jakten för min hund?

Jag gick en kurs en gång för en man som också var av den hårdare skolan, som ansåg att tvångsapportering var det enda sättet att få en ovillkorlig apportering och föreläste om hur jag skulle lära in det osv. Men till och med han körde med shysta metoder i fågelarbetet. Första gången jag presenterade fågel för Trazzel så var det i sele och långlina för att hunden inte skulle få möjlighet att komma för nära fågeln eller dra efter i uppflog. Han sa "vi ska hjälpa hunden att göra rätt från början". Och då var det ändå en "stor" människa i fågelhundsvärlden som hållt på med vorsteh "hela livet".

Jag kanske överreagerar men jag blir skrämd av allt jag läser och hur människor verkligen tänker i svart och vitt, rätt eller fel, klicker eller korrigering. "Om hunden springer efter olovligt vilt eller tamboskap så kan jag ju inte vänta tills den kommer tillbaka och sen belöna?"

Det är SÅ mycket okunskap....

"Om jag befäster ett ovillkorligt nej-kommando från att valpen är liten så kan det vara det som räddar den från att bli överkörd en dag"

Hur vore det om man befäste ett hitkommando istället? Om man la lika mycket tid på det istället för att korrigera in ett nej så är jag helt övertygad om att det skulle funka lika bra.

Som Memema Mohlin sa igår på föreläsningen jag var på: hundar är vanedjur. Dom gör som dom brukar göra. Om jag alltid alltid alltid, från att valpen är liten erbjuder världens bästa belöning när jag busvisslar så sitter snart busvisslingen i ryggmärgen, hunden vänder och kommer utav bara farten, den tänker knappt. Det går på rutin, det är en vana. Hon sa också att om det finns nått trevligt att springa efter, ex ett rådjur och ägaren gormar nej och är förbannad, ja då är det nog ganska lätt att välja rådjuret istället för en skitsur matte. OM nu inte det här nejet betyder ett sådant stort obehag att det inte är värt att jaga rådjur hur självbelönande det nu än är.

Det rimmar väldigt illa i mina öron... För de kommentarer jag fått är att vorstehn har en så pass stor jaktlust att du utan ett nejkommando inte kan få den att stanna när jaktlusten slår på. Då undrar jag hur mycket som inte krävs för att få in det där nejet så att jaktlusten inte tar över... För en vorsteh är ingen vek hund, det ska vara skarpa hundar och dom ruskar ofta på sig och försöker igen även om dom får ett obehag. Dom ska kunna ta en spark från en skadad älg och ändå stå kvar på ståndskall, dom ska kunna riva ett skadat rådjur.

För mig så låter det som att man måste banka rejält hårt för att hunden inte ska tycka att jakten är värt lite obehag......

Men hädanefter så kommer jag nog hålla tyst i den där gruppen och träna som jag vill ändå.

För någon dag sedan när vi satt och käkade så kom lilleman och hoppade upp med framtassarna i mitt knä. Nu har han börjat bli så pass stor att han når att lägga huvudet på köksbordet om han står så. Jag trodde att han skulle försöka sno av maten vi hade framme, men icke. Gissa vad han tar? Klickern som låg bredvid. Sen skuttar han nöjt upp i soffan och leker med sitt nyfångade byte.

Duktig liten klickerhund eller vad säger ni?

Finaste lilla tröttvovven! Idag har han haft en jättetråkig dag, matte har pluggat nästan hela dagen och husse har också gjort massa innejobb. Vilket betyder slödag för hundarna. Men duktig vappis har sovit sig genom nästan hela dagen, blev ett busryck på eftermiddagen bara. Då gick vi ut och tränade lite med ripvinge för första gången på hemmaplan, duktig valp :)

Sen klickade vi lite grunder till fritt följ och tränade spontana inkallningar. Sen inne spontanapporterade han en massa saker så då tränade vi avlämningar. Mina bilnycklar bar han runt på flera gånger så metallapporten kommer ju inte bli några som helst problem för den här killen.

Sen har vi matat alla djur och då har han hundgårdstränat med dom stora. Har börjat vänja honom vid att vara där inne när vi är i runt omkring och med dom lugna hundarna så han lär sig hur det funkar, för det är nått han måste kunna till nästa vinter.

Nu sover han gott igen vår lilla skrotis och matte och husse ska laga middag sen hopp i säng. För i morgon blir det en heldag i stan med massa att fixa.

Loke och Lucifer

Just nu har vi tre stora hundar som bor inne på heltid, Tassa, Loke och Hero. Lucifer försöker charma dom en efter en, Tassa har han lyckats ganska bra med, nästa som står på tur är Loke. Om man kryper försiktigt fram till honom i soffan och är jättesöt och snäll så kan man få ligga bredvid honom. Loke kollar bort och låtsas som att Lucifer inte finns. Sötnosar!

Nu har snön vräkt ner i två dar. Det tar liksom inte slut, blötsnö och plusgrader. Det var riktigt tungt på fjället idag. Då längtar man tillbaka till övernattningsturen då vi hade strålande väder och 10 minusgrader.

Tror att lillkillen också längtar tillbaka. Han trides som fisken i vattnet, sitta i knät på folk och mysa, åka släde och springa runt lös överallt. Han är verkligen toppenhärlig på det viset. Är alltid lös, springer runt lite som han vill men lyssnar faktiskt riktigt bra. Är här hemma på gården nu som han börjat göra lite utsvävningar runt huset, men med lite inkallningsträning ska nog även det bli bra.

Vi är föresten anmälda till valpkurs för Cari som startar 8 maj. Det ska bli hur kul som helst,vi, eller kanske mest jag, längtar massor!! Hoppas att vi får massa bra saker att träna på som underlättar i vår vardag här hemma :)

Tittade just på en film på storasysters blogg, när lilltjejen ställer sig upp! Blir alldeles varm i hjärtat. Oj vad jag saknar er mina fina älsklingar!! Nog har jag den sötaste systerdottern i hela världen!

Ibland blir inte saker och ting riktigt så som man tänkt sig.

Från att ha trott att jag ska hämta valp om 8 veckor, till att få reda på att jag blir utan valp var en riktigt stor omställning för mig. Och när jag sen får möjligheten att ta en annan valp, som var leveransklar igår ungefär så blev det en ännu större omställning. Först så var jag väldigt skeptisk, kände att det inte var meningen att jag skulle ha någon valp eftersom den jag planerat att ta i över ett år inte blev min. Men efter ett otroligt velande fram och tillbaka och människor runt omkring mig som tyckte jag var knäpp om jag inte tog den här så blev det faktiskt så.

Snabba ryck blev det.

Jag och M hoppade in i bilen i söndags och började vår resa nedåt. Vi tog en omväg via Norge och tittade på otroligt vacker natur. Efter 11 på kvällen så var vi strax utanför Östersund så då stannade vi och sov i bilen. Dagen efter så fortsatte resan ned mot värmland för att sedan ta oss in i Norge till uppfödaren. Väl där möttes vi av tre glada långhår och en liten skrutt, han var helt otroligt söt!! Så glad och framåt, kom och hoppade upp i knät och bet sönder mina händer. Ett riktigt litet monster var han, samtidigt som han var helt underbar!

Vi stannade kvar hos uppfödaren över natten och lillkillen fick sova med oss i en gäststuga på gården. Jag var rädd att det skulle bli skrik och protest men icke! Han slocknade i sängen och vaknade bara en gång och ville ut och kissa. Sen sov han till efter 8 på morgonen. Vi lämnade uppfödaren och styrde kosan tillbaka till värmland för att hälsa på svärfar, där träffade vi både andra hundar och hästar. Hästhovar smakade jättegott och elstängsel gör ganska ont tyckte vappis!

Dagen efter så åkte vi vidare mot smedjebacken. Men med en skrikande valp så stannade vi för att trötta ut honom lite i skogen, men då husse och matte gick lite vilse så blev det en 45 minuters promenad så valpen sov gott i bilen hela dagen sen. In till Emma som hade bakat smaskig cheesecake, vappis käkade märgben och latchade omkring. Lyckades nog charma Emma endel ;)

Sen gick resan vidare mot Starrmora för att hälsa på Carro. Där fick valpen sitt namn och en gudmor på köpet. Han fick även bekanta sig med en phalenekille på 10 månader, en finsk lapphund och finaste mallen Sid och Carro, Fredrik och Börnis såklart. Phalenen var i precis lagom storlek för att bli bästa lekkompisen. Vi gick även där en sväng i skogen, sen blev det bus inne i flera flera timmar, sen blev det även invigning av klickerträning med gudmor och vi kom fram till att det var en mycket klok liten Lucifer!

Behöver jag säga att han sov gott den natten? Ut och kissa vid 5 på morgonen och sen sova några timmar till. Han sov som en stock hela vägen upp till Ljusdal sen. Men när vi var framme hos syster så var det full fart igen. Springa runt på gården i solen var härligt. Och träffa bebis gick också bra, jag fick mysa massor med finaste ungen!! Men när vi sen kom till mormor så var han helt slut stackarn, han somnade bums på kökssoffan. Sen sov han en stund i mormors famn också.

Vi övernattade i Backarvall där det fanns både hund, katter och höns att hälsa på. Och en trevlig kusin att leka med. Med fint väder och massa bus ute så sov vi gott även den natten. Innan det var dags att påbörja resan hemåt igen. Vi mellanlandade hos Hanssons och hälsade på kullsyster och busade järnet i 1,5 timme. Sen tittade vi på fåren innan vi kastade in oss i bilen och åkte hem. Vid 11 lämnade vi Hanssons och 12 på natten var vi framme i Kiruna, under den resan vaknade Lucifer typ 4 gånger och ville ut och kissa, annars sov  han som en stock! Totalt slutkörd liten valp.

Och igår kom vi äntligen hem till Björkliden. Han fick träffa sina 58 kompisar, vara med och mata hundar och upptäcka att Fodax är jättegott, speciellt om man stoppar ner hela huvudet i hinken. Sen charmade han turister, sprang runt på gården, lekte med andra vovvar och klickertränade lite.

Känns det som att vi satt ribban högt med aktiveringsnivån? JA!

Nu ska vi träna på att vara passiv istället ;)

Välkommen till familjen lillkillen!

Jag är otroligt pirrig, nervös och lycklig just nu. Det är kanske en mening med allt ändå?

Ni får veta mer senare :)

När man är så nära riksgränsen som i Björkliden så är det i princip lika långt att åka till Narvik som till Kiruna. Och med bättre veterinärvård i Narvik så är valet enkelt. Så vi tog oss helt enkelt en tripp till Norge och njöt av det vackra landskapet längs vägen. Dom norska fjällen är såå mycket maffigare än dom svenska!

Efter flera dar med plusgrader och regn så kan man inte bli annat än lycklig när man vaknar upp till en sån här morgon!

14 minusgrader och strålande sol. Snön gnistrar som aldrig förr och fjälltopparna ses på flera mils avstånd mot den klarblå himlen! Det här är vår för mig :)

Klockan är strax 9, middagen är uppäten, hundarna är matade, Jon Mihkkal är på norrskenstur och jag är precis klar med disken. Så här tidigt har vi inte varit "klara" för dagen sen jag kom upp hit till Björkis i fredags. Men vad gör väl det när livet här uppe är helt underbart.

Idag och igår har vi haft två helt fantastiska dagar. Strålande sol, vindstilla och varmt. Igår var det dock nästan för varmt. Idag var det perfekt med 13 minus när vi startade. Det bränner i ansiktet och äntligen börjar det synas att jag är en levande människa. Blekheten byts ut mot en rödaktig nyans istället. Men innan den här säsongen är slut har nog till och med jag lyckats få en snygg solstickan-bränna.

I morgon är det en lite lugnare dag, bara en förmiddagstur än så länge. Sen blir det till att skotta snö och fixa i hundgårdarna. Och Isolde ska nog få komma ut på en tur också, håll tummarna för att det går lika bra som sist. Då kan vi snart börja ta med henne på riktiga turer, det vore kul. Min lilltjej! Det märks i alla fall att hon har trivts hos mig, hon blir helt överlycklig när jag kommer ner i hundgården och håller på kryper innanför kläderna på mig. Gostjejen!

Nä nu är det dags att fixa i ordning lite innan det är dags att sova. Ville bara ge ifrån mig ett livstecken. Natti natti.

Så som rubriken lyder. Vilken underbar dag på jobbet. Sånna här dagar glömmer man dom där iskalla stormdagarna i januari. Det här är livet!!!