Liten blev stor
Melian
Min finaste vackraste ledarhund!
Min finaste vackraste ledarhund!
Nandor
27
Igår slog vi rekord med 27 turister.
Helt klart värt att fira!
Helt klart värt att fira!
Så värt det!
Trots att bilens termometer stundtals visade -32 grader så var det SÅ VÄRT DET!! Stelfrusna fingrar och tår, vad gör det? Det här har varit en av de häftigaste kvällarna i mitt liv!! Och en sak är då säker, jag måste lära mig att fota norrsken. För dessa bilder ger då ingen rättvisa alls till det magiska under jag precis bevittnat.
Grönt, rött, lila, vitt och nästan blått, dansande över hela himlen i olika mönster, cirklar och former. Det går som stötar genom hela kroppen och man vet inte om man drömmer eller om det faktiskt är på riktigt.
Allt som tidigare idag kändes hopplöst och skit, är nu som bortblåst.
Det galnaste vackraste
Ikväll har jag upplevt det galnaste, vackraste norrskenet i mitt liv.
Jag trodde nästan innan att det bara var "fake" när folk sa att hela himlen dansade, men ikväll blev jag överbevisad.
Men i 23 minus och utan stativ var fotomöjligheterna begränsade, men bilderna i mitt minne de försvinner nog aldrig.
Älskade du!
Har fått massvis med underbara bilder som Cari fotade i November.
Mitt älskade hjärta.
Du är helt galet saknad!
Mitt älskade hjärta.
Du är helt galet saknad!
Min älskling och jag!
Opersonligt värre
Min blogg är aptråkig, opersonlig och dåligt uppdaterad. Kanske, eller så är det bara jag?
Kreativiteten flödar liksom inte just nu...
Men idag så funderar jag faktiskt på att göra något vettigt... Och det är ju alltid bra att man funderar, det borde ju vara ett steg åt rätt håll.
Skolan har börjat igen, sista terminen... Vi har precis rivstartat med en kurs som heter Entreprenörskap och affärsutveckling. Eller nä, vi har inte rivstartat något alls. Kursen är helt och hållet på distans, vilket betyder en massa tid i böcker och framför datorn. Det betyder även att man behöver en stor dos med självdisciplin, vilket är en bristvara just nu.
Även om kursen borde vara högst intressant och aktuell så känns det ändå galet omotiverat. Av många anledningar.
Och till råga på allt så är det så bra planerat så vi är utan vatten, avlopp och rubbet från 7.00-20.00 i typ en-två veckor framöver.. SNART, kan det inte bli värre.. Så har jag sagt så många gånger nu och ändå har något blivit värre, men någon gång måste det ju vända?
Nu ska jag gå ut med lurven en sväng och få lite SOL på mig, så kanske man blir på bättre humör?
Kreativiteten flödar liksom inte just nu...
Men idag så funderar jag faktiskt på att göra något vettigt... Och det är ju alltid bra att man funderar, det borde ju vara ett steg åt rätt håll.
Skolan har börjat igen, sista terminen... Vi har precis rivstartat med en kurs som heter Entreprenörskap och affärsutveckling. Eller nä, vi har inte rivstartat något alls. Kursen är helt och hållet på distans, vilket betyder en massa tid i böcker och framför datorn. Det betyder även att man behöver en stor dos med självdisciplin, vilket är en bristvara just nu.
Även om kursen borde vara högst intressant och aktuell så känns det ändå galet omotiverat. Av många anledningar.
Och till råga på allt så är det så bra planerat så vi är utan vatten, avlopp och rubbet från 7.00-20.00 i typ en-två veckor framöver.. SNART, kan det inte bli värre.. Så har jag sagt så många gånger nu och ändå har något blivit värre, men någon gång måste det ju vända?
Nu ska jag gå ut med lurven en sväng och få lite SOL på mig, så kanske man blir på bättre humör?
Nu på facebook!
Nu finns Polarhuskies på Facebook, häng med i det underbara livet som slädhundsguide.
http://www.facebook.com/Polarhuskies
http://www.facebook.com/Polarhuskies
Titta vad jag såg :)
Toppfågeltur
Helgen har spenderats i Parakka och igår så gav vi oss ut på en skidtur/toppfågeltur, jag, Lisa och Zidde. Oengagerade som vi var så struntade vi totalt i allt vad camo heter och tog inte med oss nått att bära fågel med eller i. Men bössan tog vi bara för att, om vi inte tar den så kommer vi garanterat se massor..
Så vi åkte på där, pratade, fotade, tjoade och tjimmade nästan, Zidde sprang runt och när vi stannade till på en myr och Lisa precis sagt att "här sitter nog ingen tjäder, känns mer som en orrskog" så ser hon nått en bit bort. Upp med kikare, sen fram med bössa för att kolla genom den. Jo men ta mig tusan, nog är det en fågel allt.
Lisa gjorde det enda rätta och fixade middan liksom :) eller någon kommande middag i alla fall. Bra jobbat Lisa :)
The sun
Jag har hört att solen ska vara tillbaka nu, men jag har ännu inte sett den.
Men snart så...
Tills dess så njuter jag av vackra nästan soluppgångar.
Men snart så...
Tills dess så njuter jag av vackra nästan soluppgångar.
20120109
-27 grader och en sönderfrusen näsa. Men det var utan tvekan den vackraste hundspannsturen jag någonsin varit på. Här är klockan 12.20 och solen är påväg ned. Vi gör en brasa och tar lunch innan vi börjar åka hemåt igen. Mörkret lägger sig och upp bakom fjällen kommer den största fullmånen jag någonsin har sett. Först så trodde jag att vi mötte en skoter innan jag insåg att det var månljuset jag såg. Helt magiskt att åka 33 km hem i mörker utan att behöva använda pannlampan. Det här mina vänner, det är livet!
Hemma en sväng
Det känns som att det redan gått flera veckor av det nya året när det i själva verket bara gått 5 dar. Vi har hunnit med 3 hundspannsturer och jag tycker att det går bättre för varje gång. Man kommer in i allt och vet hur man ska göra för att det ska gå så smidigt som möjligt. Även om vädret inte har varit det bästa.
Nu är jag hemma på en snabbvisit och ska göra lite skolarbete och så innan det bär av uppåt igen.
Jag har inte haft en sekund över till att leka med kameran sen nyårsafton så därav en bild från då. Men jag hade allt hoppats på lite mer färgsprakande fyrverkerier än det lilla vi såg. Det smällde mest.. Pekka undrade vart alla fåglar var... Nån måste ju ramla när det smäller såhär mycket?
Lisa och Micke kommer förbi på kaffe om en stund så jag ska hoppa ur handduken och ner i lite kläder samt rasta hunden innan, så det är bara att sätta igång. Vi hörs när vi hörs!
Hundkörning när den är som bäst?
Trött och nöjd tjej och trötta och nöjda hundar. Idag har vi kört hundspann i det jävligaste av väder, näst intill i alla fall. 4-5 minus, snö och snålblåst. Ännu jävligare hade det varit med 15 minus. Men då hade vi å andra sidan inte åkt.
Men det är häftigt. När man står där på släden och hundarna kämpar mot vinden och snön. Och är fortfarande lika glada och älskar det dom gör. Jag kom på mig själv med att njuta galet mycket så fort vinden lättade lite och man kunde öppna ögonen helt. Då känner man att man lever.
Jag trodde att jag skulle ogilla, eller åtminstone trivas mindre med hundkörning när det är sånt här väder. Men icke, jag älskar det :)
Nu ska vi sova för i morgon är det dags igen. Upp halv6 och mata djur för att sen mata oss själva, göra oss och hundarna klara och dra iväg. Natti natti.
2012 here we come
Gott nytt år mina vänner!
Julen
Nu är jag ensam hemma i stan, älskligen är snart tillbaka i Björkliden. Min ledighet är snart över, för i morgon är det jobbdags igen.
Men jag har haft en supermysig jul, även om det kom en storm och förstörde all planerad hundkörning så har vi ändå haft det trevligt och jag har absolut ingenting att klaga på.
Jag fick den absolut bästa julklappen av min älskling och hans mamma, tänk vilken härlig bonusfamilj jag har :) Jag blev så glad så att jag fick ont i magen, istället för att gråta liksom. Ja jag vet, jag är lite konstig.
Så här kommer ett litet smakprov av bilderna från den nya kameran, och från vår jul. Men ni får ha förståelse för att jag är helt totalt jättergrön på det här med systemkamera, så det kan ju bara bli bättre i alla fall :)
Liksom förra året så skippade vi den traditionella julmaten och käkade fågel, då orre, nu ripa. Riktigt gott var det, speciellt med den goa julmusten till!
Dessa bilder är helt oredigerade och de första två är fotade på auto. De sista två däremot är manuella men I´m still learning.. Det här är svårt minsann, men roligt :)
Nu kanske bloggen kan leva upp med lite finare bilder.
Men jag har haft en supermysig jul, även om det kom en storm och förstörde all planerad hundkörning så har vi ändå haft det trevligt och jag har absolut ingenting att klaga på.
Jag fick den absolut bästa julklappen av min älskling och hans mamma, tänk vilken härlig bonusfamilj jag har :) Jag blev så glad så att jag fick ont i magen, istället för att gråta liksom. Ja jag vet, jag är lite konstig.
Så här kommer ett litet smakprov av bilderna från den nya kameran, och från vår jul. Men ni får ha förståelse för att jag är helt totalt jättergrön på det här med systemkamera, så det kan ju bara bli bättre i alla fall :)
Liksom förra året så skippade vi den traditionella julmaten och käkade fågel, då orre, nu ripa. Riktigt gott var det, speciellt med den goa julmusten till!
Dessa bilder är helt oredigerade och de första två är fotade på auto. De sista två däremot är manuella men I´m still learning.. Det här är svårt minsann, men roligt :)
Nu kanske bloggen kan leva upp med lite finare bilder.
Insnöade och bortblåsta
Oj vilket väder. Igår när vi fick ställa in hundspannsturen så sa jag till Glenn "om det här vädret hade varit längre söderut så hade det stått stormvarningar på Aftonbladet" några timmar senare så stod det visst så.
Vädret till trots så åkte vi till Abisko där det var lite lugnare och rekade med skotern. Planen var att köra hundspann där idag.
Grabbarna skulle mata hundarna igår och jag städade ur bastun. När jag tänkte att dom snart borde vara klara så mötte jag Morgan i garaget som berättade att dom precis lyckats skotta sig fram till hundgårdarna!
Så i morse vid 6 vaknade vi, lyssnade på blåsten en stund och somnade om. Känns som att det är snöskottning som står på schemat idag!
Får hålla tummarna för att vi tar oss hem idag eftersom jag jobbar i morgon.
Men det positiva med storm är ju att set blir massa garagefix gjort, slädarna blir fina och man har massa tid att gosa med valparna :)
God Jul
Kanske är jag konstig
Kanske är jag konstig. Men jag har fortfarande inte kunnat slänga den sista posten som du hämtade. Den har nu i över en månad legat precis där jag la den när du släppte den i min hand.
I över en månad. I morgon är det en månad sedan.
Du fattas oss så otroligt. Älskade lilla fluffo. Gubbas.. Trazzel.. Mitt hjärta är inte helt längre.
Tjuvarnas jul
Tänk vad mycket man inte vet, eller bara inte har tänkt på. Som till exempel att julkalendern kan skapa en debatt i media, av vuxna, om dess innehåll, handling och moral?
Men ja, det kan man ju räkna ut, när Astrid Lindgren till och med kallats rasist pga av att Pippis pappa är "Negerkung" på kurrekurreduttön. Show some fucking respect!
Måste det ALLTID finnas en baktanke med allt?
Skulle julkalendern vara ett sätt att påverka barnen åt någon viss riktning?
Visst, jag kan faktiskt tycka att julkalendern SKA trycka på känslor, samhällsfrågor och få barn att tänka till på vad som faktiskt är viktigt i livet. Man jag tycker inte att man på nått vis ska lägga något facit i julkalendern, eller i någon annan saga för den delen.
Jag tycker att man kan väcka frågor som barnen själv får besvara så småningom, senare i livet.
Tjuvarnas jul är en toppenbra julkalender. I sann Charles Dickens-anda som det skrivs. Den levererar, i varje avsnitt!
Jag har kollat på julkalendern nästa varje år, alltid på första avsnittet minst. Men de senaste åren har jag varit uppenbart besviken då jag aldrig kollat klart. Men i år har jag faktiskt sett vartenda avsnitt, jag har klivit upp trots lediga dagar och myst ner mig i soffan med frukostbrickan och tända ljus för att se hur det går för Kurre och Charlie.
Riktigt bra jobbat med årets julkalender, enligt mig!
Men är det några man faktiskt ska fråga så är det barnen tycker jag.
en kan vi vuxna lägga ner alla våra analyser om den är höger- eller vänsterstyrd, moraliskt riktig eller smygrasistisk.
Julkalendern är en mysig tradition som får barnen att kliva upp på morgonen och gå ett steg närmre jullov och julafton. Låt det snälla förbli så....
"Bakat"
När jag pratat om julgodis är det enda älsklingen sagt "Mozartkulor"... Så ja, vad tusan.. Jag vet inte om man kan kalla det att baka när man bara gör, typ mozartkulor, knäck osv. Men svårare saker än så tänker då inte jag ge mig på, bakning har aldrig varit min grej även om det är lite kul. Kul är ju tyvärr inte lika med bra.
Jag googlade på mozartkulor för att slänga in i bild i inlägget men insåg snabbt att mina kulor inte alls såg ut som dom som kom upp på bild. Opps vad jättefula dom blev, men det är väl tanken som räknas?
Jag lyckades för tusan bränna chokladen i mikron och rökfylla hela köket utan att brandalarmet gick, det är väl bra gjort?
Nu funderar jag lite smått på att ringla vit blockchoklad över dom stackars fula kulorna för att dom kanske ska se lite bättre ut, men jag kanske ger mig ut på ännu halare is då?
Nä vi får se vad det blir av detta och hoppas att Glenn förlåter mig för att ha förstört hans julgodis.
Jag googlade på mozartkulor för att slänga in i bild i inlägget men insåg snabbt att mina kulor inte alls såg ut som dom som kom upp på bild. Opps vad jättefula dom blev, men det är väl tanken som räknas?
Jag lyckades för tusan bränna chokladen i mikron och rökfylla hela köket utan att brandalarmet gick, det är väl bra gjort?
Nu funderar jag lite smått på att ringla vit blockchoklad över dom stackars fula kulorna för att dom kanske ska se lite bättre ut, men jag kanske ger mig ut på ännu halare is då?
Nä vi får se vad det blir av detta och hoppas att Glenn förlåter mig för att ha förstört hans julgodis.
Otroligt tragiskt!
Igår så inträffade nått som inte får hända.
En kollision mellan ett hundspann och en bil.
Här i NSD går det att läsa hela artikeln.
Helt fruktansvärt är bara förnamnet.
En 70-årig amerikansk turist omkom och hans sällskap ligger svårt skadad på sjukhuset i Umeå. Guiden och de andra två passagerarna klarade sig med lindrigare skador. Bilföraren chockades svårt.
Det här får en verkligen att tänka till. Hundspann ses ändå som en relativt säker aktivitet. Skidåkning är typ farligare. Det händer väldigt få olyckor med hundspann men det finns några få dödsolyckor och då är det krock med bil, buss eller tåg (tåget var i finland om jag inte minns fel) som varit orsaken. Även om man alltid vetat att det är levande människor man kör så tänker man till en extra gång när sådant här händer.
Har vi verkligen gjort allt för att minimera risken att något händer?
Jag satt senast för någon vecka sedan och skrev på en säkerhetsplan för hundspannsturer. Hur många företag har egentligen säkerhetsplaner? Hur många företag har rutiner och regler för hur saker och ting ska göras?
De flesta klandrar hundspannsguiden om man läser kommentarerna i nättidningen. "Hundspannsturer borde inte få gå över väg, guiden borde ha haft bättre koll, varför klev inte turisterna av släden när den passerade vägen?" Alla spekulationer som kommer efteråt kommer inte rädda den man som avled. Men, kanske gör det att fler företag ser över sina rutiner och faktiskt gör en säkerhetsplan, eller reviderar den de har. Hur ska det egentligen gå till när man korsar en väg?
Men sen kan det faktiskt vara så att företaget hade en säkerhetsplan, guiden gjorde allting rätt och följde rutinerna som fanns men att det ändå var maximal otur med dålig sikt och dåligt väglag.
Jag har själv korsat vägar flera gånger med hundspann, turligt nog bara under dagtid då förhållandena har varit bra. Och med ett företag som faktiskt har bra rutiner där guiden först kör över vägen själv sen kommer ner och står som vägvakt medan turisterna kan passera. Där vi kört med storspann på väg har det alltid funnits minst en person med reflexväst som vägvakt.
Sen finns det många fler aspekter här än bara guiden, till exempel så hände en dödsolycka på precis samma plats för 9 år sedan. Efter det blev det på tal om att bygga en vägtunnel för skoter och hundspann, men detta har inte blivit av. Varför, kan man fråga sig?
Sen för att dra det hela ännu lite längre så har inte Kiruna någon akutkirurgi längre. Kiruna som är en stor turistort med otroligt många besökare året om, där avstånden redan är emot oss om vi är i fjällen, har nu ännu längre till akutkirurgi. Hur är det möjligt?
Jag blev otroligt ledsen när jag läste om det här, det gör ont i hjärtat.
En hundspannstur som bara ska vara glädje, som ses som en säker aktivitet även för gamla, gravida, sjuka osv. Ett sätt att vara nära naturen med hundarnas hjälp. Back to basic, inga brummande skotermotorer, bara tassarna som slår mot snön och och hundarnas andhämtning.
Otroligt tragiskt.
Jag lider med alla inblandade, både turister, guider, medhjälpare och hundar.
Det är nog varje guides värsta mardröm att vara med om en dödsolycka.
Därför måste ALLA göra allt de kan för att förhindra att detta sker.
En kollision mellan ett hundspann och en bil.
Här i NSD går det att läsa hela artikeln.
Helt fruktansvärt är bara förnamnet.
En 70-årig amerikansk turist omkom och hans sällskap ligger svårt skadad på sjukhuset i Umeå. Guiden och de andra två passagerarna klarade sig med lindrigare skador. Bilföraren chockades svårt.
Det här får en verkligen att tänka till. Hundspann ses ändå som en relativt säker aktivitet. Skidåkning är typ farligare. Det händer väldigt få olyckor med hundspann men det finns några få dödsolyckor och då är det krock med bil, buss eller tåg (tåget var i finland om jag inte minns fel) som varit orsaken. Även om man alltid vetat att det är levande människor man kör så tänker man till en extra gång när sådant här händer.
Har vi verkligen gjort allt för att minimera risken att något händer?
Jag satt senast för någon vecka sedan och skrev på en säkerhetsplan för hundspannsturer. Hur många företag har egentligen säkerhetsplaner? Hur många företag har rutiner och regler för hur saker och ting ska göras?
De flesta klandrar hundspannsguiden om man läser kommentarerna i nättidningen. "Hundspannsturer borde inte få gå över väg, guiden borde ha haft bättre koll, varför klev inte turisterna av släden när den passerade vägen?" Alla spekulationer som kommer efteråt kommer inte rädda den man som avled. Men, kanske gör det att fler företag ser över sina rutiner och faktiskt gör en säkerhetsplan, eller reviderar den de har. Hur ska det egentligen gå till när man korsar en väg?
Men sen kan det faktiskt vara så att företaget hade en säkerhetsplan, guiden gjorde allting rätt och följde rutinerna som fanns men att det ändå var maximal otur med dålig sikt och dåligt väglag.
Jag har själv korsat vägar flera gånger med hundspann, turligt nog bara under dagtid då förhållandena har varit bra. Och med ett företag som faktiskt har bra rutiner där guiden först kör över vägen själv sen kommer ner och står som vägvakt medan turisterna kan passera. Där vi kört med storspann på väg har det alltid funnits minst en person med reflexväst som vägvakt.
Sen finns det många fler aspekter här än bara guiden, till exempel så hände en dödsolycka på precis samma plats för 9 år sedan. Efter det blev det på tal om att bygga en vägtunnel för skoter och hundspann, men detta har inte blivit av. Varför, kan man fråga sig?
Sen för att dra det hela ännu lite längre så har inte Kiruna någon akutkirurgi längre. Kiruna som är en stor turistort med otroligt många besökare året om, där avstånden redan är emot oss om vi är i fjällen, har nu ännu längre till akutkirurgi. Hur är det möjligt?
Jag blev otroligt ledsen när jag läste om det här, det gör ont i hjärtat.
En hundspannstur som bara ska vara glädje, som ses som en säker aktivitet även för gamla, gravida, sjuka osv. Ett sätt att vara nära naturen med hundarnas hjälp. Back to basic, inga brummande skotermotorer, bara tassarna som slår mot snön och och hundarnas andhämtning.
Otroligt tragiskt.
Jag lider med alla inblandade, både turister, guider, medhjälpare och hundar.
Det är nog varje guides värsta mardröm att vara med om en dödsolycka.
Därför måste ALLA göra allt de kan för att förhindra att detta sker.
Jullov = jobb
Så var det jullov. Skönt kan tyckas men det är mest jobb som står på schemat. Bra det dock då pengarna går åt. Idag, i morgon, måndag, onsdag, torsdag och fredag ska det jobbas. Sen antagligen hela mellandagarna också.
Jag är i alla fall glad att jag inte jobbar på ica för isåfall hade det antagligen varit jobb på självaste julafton också. Nu har vi stängt :)
Men det är med blandade känslor som jag går till jobbet såhär innan jul. Julen för mig betyder inte alkohol. Julen är för mig barnens högtid, familjens högtid, kärlekens högtid. Vart kommer då alkoholen in? Glögg, julöl, snapsar.. Nä jag tycker ändå att det är fel.
Det finns så otroligt många bra alkoholfria alternativ nu. Nygårda julmusten som är ekfatslagrad är galet god! Glögg finns i mängder, likaså julölen. Äppelmusten som vi har är också riktigt god. Varför krångla till det så?
Jag önskar mig en vit jul till alla! För om det är EN enda dag på året som man ska faktiskt ska välja att vara nykter så tycker jag att det är på julafton.
Jag är i alla fall glad att jag inte jobbar på ica för isåfall hade det antagligen varit jobb på självaste julafton också. Nu har vi stängt :)
Men det är med blandade känslor som jag går till jobbet såhär innan jul. Julen för mig betyder inte alkohol. Julen är för mig barnens högtid, familjens högtid, kärlekens högtid. Vart kommer då alkoholen in? Glögg, julöl, snapsar.. Nä jag tycker ändå att det är fel.
Det finns så otroligt många bra alkoholfria alternativ nu. Nygårda julmusten som är ekfatslagrad är galet god! Glögg finns i mängder, likaså julölen. Äppelmusten som vi har är också riktigt god. Varför krångla till det så?
Jag önskar mig en vit jul till alla! För om det är EN enda dag på året som man ska faktiskt ska välja att vara nykter så tycker jag att det är på julafton.
Benmördarpass + skidåkning
Igår så körde jag och Lisa en riktig genomkörare av benen på gymmet som avslutades med några rygglyft och plankan. Man var lagomt mör efteråt och i morse var det sådär härligt svårt att ta sig ur sängen.
Egentligen hade jag tänkt ta en skidtur redan igår, men då vädret inte var det bästa och jag var sådär lagomt seg så lät jag bli. Men idag drog jag ut, trots snålblåst och urkassa spår så tog jag och Lurven oss runt 6,5 km i alla fall. Men nu är jag ännu mer seg i benen kan jag lova. Och vår grannes hund löper just nu så Pekka lever typ i en annan värld, aldrig varit med om att en hund gnäller så här mycket. Så hjärnan var inte riktigt påkopplad under skidturen, eller så var det just det den var. Varenda kissfläck skulle inspekteras noga noga och det blev alltså bra många stopp under rundan och mycket mer jobba själv än att glida bakom hunden.
Men nu är i alla fall hunden lite lugnare än innan och jag är nöjd.
Nu är det även JULLOV! Äntligen, jag trodde aldrig att den här terminen skulle ta slut. En enda kurs på en en hel termin blir lite tradigt faktiskt. Men nu är den över och det är bara att börja jobba innan det är dags för den fjärde och sista terminen. Skönt :)
Egentligen hade jag tänkt ta en skidtur redan igår, men då vädret inte var det bästa och jag var sådär lagomt seg så lät jag bli. Men idag drog jag ut, trots snålblåst och urkassa spår så tog jag och Lurven oss runt 6,5 km i alla fall. Men nu är jag ännu mer seg i benen kan jag lova. Och vår grannes hund löper just nu så Pekka lever typ i en annan värld, aldrig varit med om att en hund gnäller så här mycket. Så hjärnan var inte riktigt påkopplad under skidturen, eller så var det just det den var. Varenda kissfläck skulle inspekteras noga noga och det blev alltså bra många stopp under rundan och mycket mer jobba själv än att glida bakom hunden.
Men nu är i alla fall hunden lite lugnare än innan och jag är nöjd.
Nu är det även JULLOV! Äntligen, jag trodde aldrig att den här terminen skulle ta slut. En enda kurs på en en hel termin blir lite tradigt faktiskt. Men nu är den över och det är bara att börja jobba innan det är dags för den fjärde och sista terminen. Skönt :)
